Ett magiskt skolår

I slutet av majmånad på en skola vidrör en lärare mig mycket lätt vid armbågen, läraren teaterviskar helt tyst: -”Du ska få höra något…”. Min hjärna hinner tänka alla möjliga saker tills jag hör… -”Vi har 100% måluppfyllelse i svenska”…. Läraren ler med hela kroppen och jag står i personalrummet med kaffekoppen i handen – helt stum.

Jag kommer inte att påstå eller ens försöka påskina att det är arbetssättet att skriva sig till läsning som var upphov till denna måluppfyllesle – jag kommer bara att berätta vad jag ser.

Arbetet i den här klassen har varit mycket strukturerat, ett tydligt ledarskap i klassrummet, ett bra bemötande, ett gott samtalsklimat där alla får talutrymme. Ett klassrum där det finns färg, papper, pennor, Airprint skrivare, klister, interaktrivtavla, matta på golvet, traditionella skolbänkar, internet, whiteboard, saxar, tryckta böcker, iPads, bokstavsplanscher, elevernas alster på väggarna…. och mycket annat. Fler pennor och penslar än iPads. Jag är på plats i klassrummet några dagar före skolavslutningen i juni 2012, för att få ta del av vad året med Write to Read projektet givit eleverna och läraren.

Klassen sitter på samlingsmattan med bilder de ritat i mitten på mattan. Det är bilder de ritat som ska symbolisera de stenar de startade skolåret med. Vid de ritade stenarna har eleverna ritat självporträtt och de har skrivit vad de lärt sig under året. Texterna har de skrivit på iPads:en, sedan har de skrivit ut dem, klippt till dem i ovaler och klistrat texterna på baksidan av stenarna. Nu läser barnen stolt och säkert upp sina texter för varandra, läraren och mig.

-”Jag har lärt mig att läsa flytande”, läser en elev med klar och tydlig stämma samt med pigga, lysande ögon under en av de allra sista dagarna på vårterminen. Hela barnet är nästan självlysande, en fin stämning sprider sig i gruppen, när alla sedan läser sina texter för sina kamrater.

Eleverna tar sedan vant emot instruktioner,  två och två i skrivarpar sätter de sig vid sina bänkar och tar sig an en skrivuppgift på tema om färgen grön. iPadsen öppnas på ett kick, i appen Skolstil öppnar eleverna vant sina dokument och sedan utbryter en febril verksamhet med fullt fokus på att skriva, diskutera hur orden låter och hur de egentligen ska stavas, vilken ordföljden ska vara, heter det ”den” eller ”det”, eleverna stöttar varandra, de ger varandra talutrymme, visar hänsyn och hjälper varandra när det känns som om det behövs…

Läraren stöttar och samlar sedan ihop eleverna på ett nästan omärkbart sätt så att de blir sittandes i halvcirkel på mattan med guldpengar de ritat i mitten på mattan. Dessa guldpengar symboliserar de guldpengar de alla fick lägga i lyckobrunnen i appen Fluid2 vid skolstarten i åk 1 hösten 2011…

Då, vid skolstart i höstas, önskade barnen sig något inför läsåret genom att ta en slant i appen, dra, släppa och uttala en önskan. Nu önskade de sig något i form av text som de skrivit i sina iPads, skrivit ut, klippt ut i remsor och klistrat på ena sidan av de guldpengar de klippt till i form av cirklar i guldpapper. Återigen lyser barnen av tillförsikt när de väntar på sin tur att läsa upp sin önskan… -”Jag önskar att jag får läsa en ny bok”, -”Jag önskar att få göra mer korsord” och någon vill lära sig mer multiplikation. En pojke tog upp sin slant, tvekade och lade tillbaka den. Då tog skrivarkompisen initiativ, tog upp guldpengen, gav den till kamraten, puttade på läsningen och killen läste sin önskan för oss andra. Texterna är tydliga, lätta att läsa och mycket korrekta på dessa guldpengar.

Läraren instruerar ännu en gång. Nu ska alla skriva ett meddelande till en stenbild, dessa meddelanden ska barnen skriva till mig. Hur stavas Ulrika, blev en fråga… Alla skriver med frenesi och glädje, alla vill skriva – det jag kan se är att bokstäverna flyger lite, de blir svårare för barnen att läsa vad de själva skrivit då många har svårt att forma bokstäverna och då blir det något svårare än tidigare i iPadsen att formulera vad de vill ha sagt på de 5 minuter de får till förfogande.

Eleverna tränar ljudanalys, samtalar, samarbetar, använder ny teknik i lärandet, färdighetstränar att skriva texter i iPad och för hand, de delar med sig av sina erövrade förmågor till varandra på ett generöst sätt, det skrivna ordet diskuteras… Läraren menar att arbetet med teknik som stöd i skriv- och läsinlärningen ger en skjuts till elevernas motivation. De kan arbeta mer självständigt, blir säkrare och med en bra skrivarkompis kommer de långt i den dialog de tillsammans kan föra om sina texter. I klassen har de 5 iPads, jag undrar om läraren skulle vilja har fler det är så många elever som ska skriva. Nej, svarar läraren snabbt utan blinka, för på det här sättet kan jag organisera undervisningen mycket strukturerat. Läraren menar att alla har arbetsuppgifter som blir begripliga meningsfulla och att hon själv kan stötta i de arbetsmoment eleverna behöver stöd.

Bild publicerad med tillstånd

Skribentens fotnot: Jag har skrivit detta blogginlägg ur minnet, jag har försökt återskapa ett filmmaterial i löpande text. Det förlorade filmmaterialet går inte att återskapa. Kanske kommer det en film till hösten om just den här klassen.